Även om jag är på bättringsvägen så kommer de dagar då jag kastas ner i ett djupt hål som påminner mig om att min själ fortfarande är trasig. Jag vet att det blir bättre och jag kämpar, men man måste också tillåta mig sjäv att må skit ibland. Idag är en sådan dag och i morgon ska jag försöka göra något åt detta. En dag räcker men vi får se hur länge det varar. Alla ord tar jag på fel sätt och därför blir jag förvirrad och ledsen. Önskar att jag hade någon som höll mig i handen just nu och berättade det jag redan vet: Att allt kommer bli bra, det ordnar sig

Jag önskar så att jag fick leva utan sjukdomar, önskar att allt gick att bota. Men jag är stark och jag har all hjälp jag kan önska mig förrutom att mitt hjärta har ett tomrum. Ett tomrum som i framtiden kommer att tillhöra någon annan.

Kryper ihop under mitt bolltäcke och försöker tänka på positiva saker. 

I morgon blir en bättre dag, det har jag bestämt. Och det jag bestämmer slår alltid in.